Djupare tankar om En komikers uppväxt (3) (450 ord)
Hej Jonas!
Jag läste precis din bok En komikers uppväxt och den hade så stort intryck på mig att jag var tvungen att skriva till dig! Jag tycker att du gjorde ett bra jobb med boken, den var både intressant och bra skriven. Delarna innan varje nytt kapitel när du beskrev hur ditt liv idag är med uppträdanden och tankar inför shower var bra infall. Dock var vissa av dem lite överflödiga. Eftersom att boken är lite av en självbiografi, vissa säger mycket, vissa säger lite, tänker jag att du måste haft en ganska tuff uppväxt. Juha har inte en trevlig miljö i sitt sociala liv, och han har mycket grupptryck på sig. Han gör allt för att vara rolig. Mobbing är också en stor del av Juhas liv. Inte just att han mobbas så himla mycket, men att killar pressar han att ge sig på den svaga och redan till och med slagna barnen. Det är tråkigt att Juha går med på detta. Han borde ha bara sagt nej till allt tryck och allt krig för popularitet. Men jag kan tänka mig att det är svårt. Jag har själv aldrig varit i en sån här situation, med mobbing och att alla vill vara med de populära barnen. Så boken gav ett perspektiv som jag kommer ha med mig hela mitt liv. Det är viktigt att man visar alla sidor av mobbing. Inte bara de som mobbar och de som blir mobbads perspektiv. Det är också andra barn som inte vill mobba, men som kanske tvingas till det eller inte kan göra någonting åt att barn blir utfrysta, retade och mobbade. Världen måste jobba för att alla ska kunna bli behandlade lika.
Juhas situation hemma är också intressant. Det var verkligen annorlunda förr i tiden. Jag förstår naturligtvis att det alla barn inte hade det likadant hemma, men som Juha har det skulle jag inte vilja ha det. För att ta ett exempel kan man ta det att alla dörrar hemma har gått sönder för att när familjen har bråkat har de drämt igen dörren med sådan kraft att dörrarna helt enkelt har gått sönder. Först hade de köpt nya dörrar eller lagat dem, men det hade de till slut gett upp. I min familj har jag knappt bråkat någonting. Det är jag glad för. Jag skulle inte vilja leva i en familj där man bråkar så ofta som Juhas familj gör. Det här ger mig ännu ett nytt perspektiv på livet. Att jag ska vara glad över min fantastiska familj som jag har och att jag har haft en väldigt tursam uppväxt.
Väldigt bra bok Jonas! Jag är glad att jag fick möjligheten att läsa den.
MVH Kimbo Granqvist
Tankar efter läsningen
En komikers uppväxt passar bra som bokens titel för att Juha, som boken handlar om, är lite av en komiker, fast ofta så blir det att han bara löjlar sig. Det är också lite av en självbiografi om Jonas Gardell, som idag är komiker med mera.
Romanen En komikers uppväxt av Jonas Gardell från 1992 handlar om pojken Juha. Man får följa hans liv både hemma och i skolan. Han går i mellanstadiet, i vilket det är mycket mobbing och kämpande för popularitet. Juha har en svensk pappa, en finsk mamma och en lillasyster. Hans egentligen bästa vän bor han granne med och han går med henne till skolan varje dag, bara för att dumpa henne för de tuffa killarna när de kommer fram till skolan. Varje gång det är roliga timmen i skolan är det alltid Juha som håller låda. Han försöker göra sig rolig och få alla att skratta, men det funkar oftast inte så bra. Tjejerna i klassen tycker att han är omogen och löjlig, men det är allt han tror sig kunna göra för att klättra på popularitetsstegen. Juha vill nämligen komma in i det coola killgänget som får alla tjejer i klassen. Han gillar en tjej, hon är adopterad från Asien och ser lite ut som en kille. Han dras till faktumet att hon inte likadan som alla andra tjejer. Man får följa Juha och ta del av hur han tolkar mobbing och retning.
1992 skrev Jonas Gardell romanen En komikers uppväxt. I boken får man följa Juha. Han är klassens clown i mellanstadiet och gör allt han kan för att bli populärare, men det han egentligen borde göra är att uppskatta sina riktiga vänner.
Debatterande tal
Tes: Kollektivtrafikskatt för gratis resor inom Stockholm
Argument: Mindre bilar i City => mindre föroreningar => bättre miljö
Gratis resor för alla
Mer pengar till SL => fler jobb, bättre tidshållning och tätare avgångar.
Motargument: Jag har redan en bil, jag vill inte betala för någonting som jag inte kommer att använda (SL).
Stilfigurer: Retorisk fråga, parallellism med fler.
Kimbo Granqvist, TE12A
Alla Hjärtans dag på skolan
Det Therese skriver är sant. Skolorna borde fortfarande ge elever möjlighet att ge en ros på Alla Hjärtans dag. Om några elever blir utan så känner jag, skulle dom inte blivit utan om eleverna som gav rosor gick till en blombutik och köpte rosor istället också? Det gör ju i stort sätt ingen skillnad. Problemet ligger i att unga skulle av någon anledning skulle skämmas eller må dåligt för att de inte får någon ros. Då tänker jag: Varför bryr dom sig? I en skola finns det olika nivåer av popularitet. Det kommer man aldrig komma ifrån. Utseende och allmän status är de stora anledningarna till om du är populär eller inte, i alla fall bland flickorna. Bland killar är det annorlunda, där handlar det mest om vem som är rolig eller skysst. Men för att komma tillbaka till det jag menade, om du inte får någon ros, för att du inte är så populär, varför ska du bli ledsen för det? Jag skulle naturligtvis bli smickrad om jag fick en ros, men förfarande skulle det inte vara så stort. Om jag inte får någon ros så är det inte mer med det. Så länge jag har mina vänner så är allt bra med mig.
Det som skolor ska rikta in sig mer på är utanförskap. Försöka laga problemet med att de blyga barnen inte har så många vänner. Att elever blir uteslutna på grund av olika anledningar som gör att andra inte tycker om de lika mycket. "Tala om att curla på helt fel ställe och försöka göra ett jämlikt samhälle utav en skitsak." McDoland uttrycker sig bra där. En ros är ingenting jämfört med om du inte har några vänner eller någon att vara med på rasterna under flera år i sträck. Det är utanförskap som gör att elever blir ledsna. Inte att de inte får någon ros. Naturligtvis bidrar rosorna till utanförskap, men inte alls mycket. Det börjar inte vid rosorna, det börjar någon annan stanns, när elever och lärare för föruppfattade meningar om unga. Människor dömer för tidigt. Så fort man ser en ny person får man redan en åsikt om den personen. Jag försöker att undvika att ha en åsikt om någon innan jag har pratat med den, just för att undvika att jag dömer innan jag har rätten att göra det. Den blyga personen kanske är den roligaste när man har lärt känna den.
För att komma tillbaka till ämnet, jag tycker och tror att det inte kommer göra någon skillnad om man tar bort rosorna. Elever kommer förfarande känna sig utanför och felplacerade. Problemen kommer tidigare.
Kimbo Granqvist, NTI TE12A
Tankar under läsningen
Vi har fått följa Juha i hans allmänna liv. Att han är en rädd liten pojke har vi nu fått veta. Han är rädd för allting! Bara för att hans liv ska bli ännu värre bråkar hans föräldrar massvis och ofta, varje dag. Han har en lillasyster som heter Marianne, en mamma är finsk och heter Ritva, och hans pappa heter Bengt. Hans bästa kompis är grannflickan Jenny. Juha och Jenny brukar gå till skolan tillsammans på morgonen. Jenny är lite annorlunda och blyg, men Juha känner sig ändå väldigt trygg och glad när han är med henne. Juhas pappa Bengt är lite speciell. Han gör allt för att slippa arbeta och han är väldigt lat. Han tävlar med grannen om vem som kan ha flest fel på kroppen, bara för att han ska ha ursäkter för att inte dra upp sina maskrosor ur gräsmattan. En kväll skulle Ritva och Bengt gå på stan och roa sig. Då skulle Juha och Marianne vara ensamma hemma och somna utan föräldrar hemma. Det slutade med att Juha hade tänt alla lampor i huset och somnat i trappan, iklädd pyjamas. Han hade också beväpnat sig med en ficklampa som låg vid hans sida.
Jag ogillar verkligen att han är så himla feg. Jag har aldrig varit rädd för någonting i stort sätt. Jag har därför jättesvårt för Juha, det är som att varje gång han är feg så drar någon sina naglar mot en gammal svart tavla. En så länge har jag nästan lidit av denna bok. Fast då måste man komma ihåg att jag inte gillar skönlitterära böcker. Alls.
Jag hoppas att Juha blir lite modigare och skaffar lite kurage. Dock tror jag inte att det kommer hända, jag tror att hela boken bara kommer vara Juha som är rädd för allt. Det skulle vara väldigt synd om det var det som hände, för att boken skulle kunna vara okej om man fick följa en fegis som blev modigare och modigare. Men för att summera: Juha är feg, boken är inte så rolig och jag hoppas att det blir bättre.
-Kimbo Granqvist, TE12A, NTI
Tankar inför läsningen
Snart är det dags för den första läsningen i boken: En komikers uppväxt av Jonas Gardell. Det är en bok som jag blev tipsad om av min mor, hon har själv läst den och tyckte att den var bra. Jag har inte läst något av Jonas Gardell tidigare, men jag känner till lite om honom. Jag vet att han är homosexuell och att han har en del historier från tiderna där HIV och aids härjade i den homosexuella kulturen. Jag har hört att han blev våldtagen av en man när han var 13, men det vet jag inte om det är sant.
När jag tittar på framsidan av boken och läser titelt förväntar jag mig att det kommer handla om en ung pojke eller flicka. Jag tror att man kommer få ta del av huvudpersonens känslor och svårigheter medans han eller hon växer upp. Jag vet att det handlar om en pojke som heter Juha, och att man får följa honom lite. Men det är det enda jag vet. Den verkar intressant och jag tror nog att jag kommer klara att läsa igenom den ganska snabbt.
Jag hittade en massa bilder på framsidan online, men jag valde den som jag har på framsidan av min pocket som jag ska läsa ur.
Så ser framsidan på min pocket ut, fast det är inte i blått, i stället är det i svartvitt. Jag får intrycket att det kommer vara en seriös bok, om problem och tankar som författaren fortfarande tänker på när han ska sova. Det verkar som att boken betyder mycket för Jonas, som att han har tagit sina känslor och lagt ut dom på papper, fast i form utav bokstäver och meningar. Jag tror att jag kommer tänka på denna bok lång in i framtiden.
Bokdagbok, Dag 1
Igår läste jag i min bok för första gången och det är inte min typ av bok, eftersom det är en bok. Jag vet egentligen inte hur mycket jag kan säga än så länge. Jag har läst ungefär en femtedel. Kanske lite mer, mer mot en fjärdedel. Men den är i alla fall skriven av Jonas Gardell, eller kanske någon spökskrivare, och heter ’’En komikers uppväxt’’. Den handlar om en tolvårig pojke, den är lite som en självbiografi av Jonas uppväxt, men den handlar inte om han och den är helt fiktiv. Inga namn som finns i boken finns i verkligheten. Än så länge i boken verkar det som att det är en skildring av en generations uppväxt på sjuttiotalet. Man får följa Juha när han går i skolan och på fritiden. Han har ganska få kompisar jämfört med hur många jag hade när jag var tolv, och dom är ganska udda allihopa. Men jag måste ju tänka på att boken utspelar sig på sjuttiotalet, då var väl alla lite konstiga? Men han verkar tyvärr ganska dyster och tråkig. Om man träffar Juha tycker man nog inte alls att han är intressant. Men då vet man ju inte vad som sker under det tjocka skalet, och där under döljer nog Juha riktigt mycket känslor. Eftersom Jonas Gardell har skrivit denna kan man ju bara föreställa sig.
Svenskaartikel
NHL-Lockouten fortsätter.
Det är lockout i NHL, NHLPA och NHL förhandlar för att kunna nå ett avtal så att båda parterna blir nöjda med CBA:avtalet. Ännu har man inte lyckats få igång NHL-matcherna och det verkar som att det blir förkortad säsong och kanske till och med en helsäsongslockout.
Det var satt i sten att det inte skulle bli hockey i oktober och november. Båda sidorna i NHL-lönetvisten (NHLPA, National Hockey League Players’ Association, och NHL, ledd av kommissionär Gary Bettman och ägarna av NHL-klubbarna.) kämpade för en full säsong, men bara om lösningen var att någon sida fick en jordbävningsseger skulle ett avtal nåtts innan säsongen började. Båda sidorna har upprepade gånger sagt att de ville få säsongen att börja i tid, men varken ägarna eller spelarfacket gjorde något för att matcherna skulle sätta igång i tid. Det förhandlas fortfarande, men de flesta experter och även vanliga sportfans tror att det tyvärr inte kommer bli någon NHL-säsong i år. Det skulle sänka värdet utav NHL runt hela världen, ligan skulle förlora många av sina fans och även spelare som kan tacka ja till feta kontrakt från den ryska hockeyligan KHL. Flera spelare har redan skrivit på enårskontrakt i KHL, i och med detta finns det en stor risk att dessa spelare bestämmer sig för att stanna i KHL. Den ryska ligan har mer pengar att erbjuda, den ses dock inte som den största ligan i världen, den ligger nära efter NHL, men det finns en stor risk att den blir den största om det blir en helsäsongslockout i NHL. Förutsatt att det blir en lockout så kommer spelare från NHL vilja ha någonstans att spela och dessutom tjäna pengar, och det kan de göra i KHL. Spelarna kanske stannar kvar i KHL och då blir KHL större och NHL måste pumpa in mer pengar in i ligan.
NHLPA är spelarnas fack som hanterar spelarnas löner och rättigheter. Facket har 30 representanter, en från varje klubb i NHL. Representanterna röstas fram av spelarna i sin respektive klubb som är under kontrakt. NHLPA leds av en av de 30 representanterna, just nu är det en man vid namn Donald Fehr. Det är Fehr som leder förhandlingarna för NHLPA. Den som leder förhandlingarna för NHL och klubbägarna är kommissionär Gary Bettman. Som kommissionär leder han även draften som sker efter varje slutspel och ses som den främsta representantet för NHL.
Komissionär Gary Bettman t.v. och Donald Fehr t.h.
NHLPA och NHL tillsammans med klubbägarna förhandlar just nu om hur nästa CBA ska se ut. CBA står för Collective Bargaining Agreement och är kollektivavtalet som bestämmer lönetaket, maximala lönen lagen i NHL får ha på sina spelare, det bestämmer även hur stor procent spelarna får av biljettintäkterna. NHLPA, som är spelarnas fack, förhandlar för att få förhöjt lönetak och större procent på biljettintäkterna till spelarna, medan NHL och ägarna av klubbarna vill sänka lönerna och procenten. Man kan ta bådas sidor i denna tvist, man kan säga att spelarna är snåla som redan tjänar miljontals dollar pär år, eller så tycker man att spelarna ska få större del av kakan än klubbägarna och NHL som företag.
Det har varit lockout tre gånger tidigare, 1992-93: Säsongen blev uppskjuten 30 matcher. Då strejkade spelarna, de tyckte de fick för lite lön. 1994-95: Säsongen blev förkortad från sina 84 matcher som det var på den tiden (Nu för tiden spelar varje lag bara 82 matcher varje säsong.) till 48. Ligan hade precis infört ett nytt lönetak och spelarna gick inte med på detta. 2004-05: Då blev hela säsongen inställd, NHLPA och NHL kunde inte nå ett avtal.
Vi kan bara hoppas för bästa ligan i världen och för sporten ishockeys skull att NHLPA och NHL kan nå ett sammarbete innan allt för många matcher missas.
Kimbo Granqvist, TE12A, Svenska.
Lunch
Varje dag går jag och äter på lunchen. Jag har fått ett matkort laddat med 50 kronor av skolan. Min lunch brukar va runt en timma, och på den tiden ska man ta sig från skolan, till restaurangen, äta och sen gå tillbaka. Detta låter ju som rimliga ättider. Men man måste uppleva en skollunch för att förstå hur kort lunchrasten egentligen är.
Först och främst är det inte precis kort att gå till restaurangerna. Dom flesta går det till och med snabbare att ta sig till om man åker buss. Även om man missar bussen precis och sen behöver vänta på nästa så går det ändå snabbare. Sen kommer man fram till stället som man ska äta på. Då möts man direkt av en lång kö av studerande som också har tänkt att äta där. Då står man i kön i några minuter, tiden man står där varierar mellan de olika restaurangerna. Väntan på maten är också en försening. När man väl får maten tar man upp mobilen och kollar på klockan och gör den snabba beräkningen för att se hur mycket tid man har på sig att äta. ''Grabbar, jag tror att vi har minus 5 minuter på oss att äta!''
Man hinner inte äta och dessutom får man sen ankomst. Kul. Men jag förstår också dom som gör schemat för alla elever, man kan ju inte ha hur lång lunch som helst. Det skulle ju bli löjligt långa skoldagar om alla fick som dom ville, men som det är nu behöver det ske en förändring. För det man gör är att i stället för att äta på dom bra ställena som finns blir det att man går och äter skräpmat som man får snabbt och kan trycka i sig snabbt, som man också blir mätt av. Pizza och kebab är mina rätter som jag har ätit mest det här läsåret. Det gör inget för mig för att jag har hög ämnesomsättning, men för andra som har lättare att bli feta kan det ju bli så att de blir överviktiga. Och det är ju inte bra, speciellt nu eftersom ungdomar bara blir tjockare och tjockare. Men för att komma tillbaka till ämnet vill jag bara avsluta med att säga: Det kan väl inte skada med en halvtimme längre lunch, eller är det för mycket att begära?
Spöken och Gastar - Mitt referat
I Spöken och gastar, skriven av Tora Wall, folklorist på Nordiska museet (www.poularhistoria.se den 22:a oktober 2009 och i Populär Historia nr 11 år 2009) berättar hon om övernaturliga ting och dess myter från forntida Sverige. Wall förklarar att folk trodde på tre olika typer av dödsväsen: gastar, gengångare och spöken. Hon går närmre in på dessa olika väsen och vad de hade för historia, hur personen dött och hur spöket betedde sig. Det står också om olika historier och myter som har gått genom generationer av människor, hur de har förändrats genom tiderna är svårt att bestämma, men de är fortfarande lika ruskiga.
Smink!
Mitt smink jag anväder är väldigt bra, jag tänkte att jag skulle tipsa om lite smink som jag bara äääääääääälskar <3
1.
Det här är min favoritögonskugga! Jag bara älskar att ta den på mina ögonlock. Dessutom brukar jag använda den på läpparna, kinderna och under armarna ibland!
Välkommen till min nya blogg!
