Snart är det dags för den första läsningen i boken: En komikers uppväxt av Jonas Gardell. Det är en bok som jag blev tipsad om av min mor, hon har själv läst den och tyckte att den var bra. Jag har inte läst något av Jonas Gardell tidigare, men jag känner till lite om honom. Jag vet att han är homosexuell och att han har en del historier från tiderna där HIV och aids härjade i den homosexuella kulturen. Jag har hört att han blev våldtagen av en man när han var 13, men det vet jag inte om det är sant.
När jag tittar på framsidan av boken och läser titelt förväntar jag mig att det kommer handla om en ung pojke eller flicka. Jag tror att man kommer få ta del av huvudpersonens känslor och svårigheter medans han eller hon växer upp. Jag vet att det handlar om en pojke som heter Juha, och att man får följa honom lite. Men det är det enda jag vet. Den verkar intressant och jag tror nog att jag kommer klara att läsa igenom den ganska snabbt.
Jag hittade en massa bilder på framsidan online, men jag valde den som jag har på framsidan av min pocket som jag ska läsa ur.
Så ser framsidan på min pocket ut, fast det är inte i blått, i stället är det i svartvitt. Jag får intrycket att det kommer vara en seriös bok, om problem och tankar som författaren fortfarande tänker på när han ska sova. Det verkar som att boken betyder mycket för Jonas, som att han har tagit sina känslor och lagt ut dom på papper, fast i form utav bokstäver och meningar. Jag tror att jag kommer tänka på denna bok lång in i framtiden.
Igår läste jag i min bok för första gången och det är inte min typ av bok, eftersom det är en bok. Jag vet egentligen inte hur mycket jag kan säga än så länge. Jag har läst ungefär en femtedel. Kanske lite mer, mer mot en fjärdedel. Men den är i alla fall skriven av Jonas Gardell, eller kanske någon spökskrivare, och heter ’’En komikers uppväxt’’. Den handlar om en tolvårig pojke, den är lite som en självbiografi av Jonas uppväxt, men den handlar inte om han och den är helt fiktiv. Inga namn som finns i boken finns i verkligheten. Än så länge i boken verkar det som att det är en skildring av en generations uppväxt på sjuttiotalet. Man får följa Juha när han går i skolan och på fritiden. Han har ganska få kompisar jämfört med hur många jag hade när jag var tolv, och dom är ganska udda allihopa. Men jag måste ju tänka på att boken utspelar sig på sjuttiotalet, då var väl alla lite konstiga? Men han verkar tyvärr ganska dyster och tråkig. Om man träffar Juha tycker man nog inte alls att han är intressant. Men då vet man ju inte vad som sker under det tjocka skalet, och där under döljer nog Juha riktigt mycket känslor. Eftersom Jonas Gardell har skrivit denna kan man ju bara föreställa sig.
