Kimbos Skolblogg

Varje dag går jag och äter på lunchen. Jag har fått ett matkort laddat med 50 kronor av skolan. Min lunch brukar va runt en timma, och på den tiden ska man ta sig från skolan, till restaurangen, äta och sen gå tillbaka. Detta låter ju som rimliga ättider. Men man måste uppleva en skollunch för att förstå hur kort lunchrasten egentligen är.

 

Först och främst är det inte precis kort att gå till restaurangerna. Dom flesta går det till och med snabbare att ta sig till om man åker buss. Även om man missar bussen precis och sen behöver vänta på nästa så går det ändå snabbare. Sen kommer man fram till stället som man ska äta på. Då möts man direkt av en lång kö av studerande som också har tänkt att äta där. Då står man i kön i några minuter, tiden man står där varierar mellan de olika restaurangerna. Väntan på maten är också en försening. När man väl får maten tar man upp mobilen och kollar på klockan och gör den snabba beräkningen för att se hur mycket tid man har på sig att äta. ''Grabbar, jag tror att vi har minus 5 minuter på oss att äta!''

 

Man hinner inte äta och dessutom får man sen ankomst. Kul. Men jag förstår också dom som gör schemat för alla elever, man kan ju inte ha hur lång lunch som helst. Det skulle ju bli löjligt långa skoldagar om alla fick som dom ville, men som det är nu behöver det ske en förändring. För det man gör är att i stället för att äta på dom bra ställena som finns blir det att man går och äter skräpmat som man får snabbt och kan trycka i sig snabbt, som man också blir mätt av. Pizza och kebab är mina rätter som jag har ätit mest det här läsåret. Det gör inget för mig för att jag har hög ämnesomsättning, men för andra som har lättare att bli feta kan det ju bli så att de blir överviktiga. Och det är ju inte bra, speciellt nu eftersom ungdomar bara blir tjockare och tjockare. Men för att komma tillbaka till ämnet vill jag bara avsluta med att säga: Det kan väl inte skada med en halvtimme längre lunch, eller är det för mycket att begära?