Tankar under läsningen
Vi har fått följa Juha i hans allmänna liv. Att han är en rädd liten pojke har vi nu fått veta. Han är rädd för allting! Bara för att hans liv ska bli ännu värre bråkar hans föräldrar massvis och ofta, varje dag. Han har en lillasyster som heter Marianne, en mamma är finsk och heter Ritva, och hans pappa heter Bengt. Hans bästa kompis är grannflickan Jenny. Juha och Jenny brukar gå till skolan tillsammans på morgonen. Jenny är lite annorlunda och blyg, men Juha känner sig ändå väldigt trygg och glad när han är med henne. Juhas pappa Bengt är lite speciell. Han gör allt för att slippa arbeta och han är väldigt lat. Han tävlar med grannen om vem som kan ha flest fel på kroppen, bara för att han ska ha ursäkter för att inte dra upp sina maskrosor ur gräsmattan. En kväll skulle Ritva och Bengt gå på stan och roa sig. Då skulle Juha och Marianne vara ensamma hemma och somna utan föräldrar hemma. Det slutade med att Juha hade tänt alla lampor i huset och somnat i trappan, iklädd pyjamas. Han hade också beväpnat sig med en ficklampa som låg vid hans sida.
Jag ogillar verkligen att han är så himla feg. Jag har aldrig varit rädd för någonting i stort sätt. Jag har därför jättesvårt för Juha, det är som att varje gång han är feg så drar någon sina naglar mot en gammal svart tavla. En så länge har jag nästan lidit av denna bok. Fast då måste man komma ihåg att jag inte gillar skönlitterära böcker. Alls.
Jag hoppas att Juha blir lite modigare och skaffar lite kurage. Dock tror jag inte att det kommer hända, jag tror att hela boken bara kommer vara Juha som är rädd för allt. Det skulle vara väldigt synd om det var det som hände, för att boken skulle kunna vara okej om man fick följa en fegis som blev modigare och modigare. Men för att summera: Juha är feg, boken är inte så rolig och jag hoppas att det blir bättre.
-Kimbo Granqvist, TE12A, NTI
