Kimbos Skolblogg

Det Therese skriver är sant. Skolorna borde fortfarande ge elever möjlighet att ge en ros på Alla Hjärtans dag. Om några elever blir utan så känner jag, skulle dom inte blivit utan om eleverna som gav rosor gick till en blombutik och köpte rosor istället också? Det gör ju i stort sätt ingen skillnad. Problemet ligger i att unga skulle av någon anledning skulle skämmas eller må dåligt för att de inte får någon ros. Då tänker jag: Varför bryr dom sig? I en skola finns det olika nivåer av popularitet. Det kommer man aldrig komma ifrån. Utseende och allmän status är de stora anledningarna till om du är populär eller inte, i alla fall bland flickorna. Bland killar är det annorlunda, där handlar det mest om vem som är rolig eller skysst. Men för att komma tillbaka till det jag menade, om du inte får någon ros, för att du inte är så populär, varför ska du bli ledsen för det? Jag skulle naturligtvis bli smickrad om jag fick en ros, men förfarande skulle det inte vara så stort. Om jag inte får någon ros så är det inte mer med det. Så länge jag har mina vänner så är allt bra med mig.

 

 

Det som skolor ska rikta in sig mer på är utanförskap. Försöka laga problemet med att de blyga barnen inte har så många vänner. Att elever blir uteslutna på grund av olika anledningar som gör att andra inte tycker om de lika mycket. "Tala om att curla på helt fel ställe och försöka göra ett jämlikt samhälle utav en skitsak." McDoland uttrycker sig bra där. En ros är ingenting jämfört med om du inte har några vänner eller någon att vara med på rasterna under flera år i sträck. Det är utanförskap som gör att elever blir ledsna. Inte att de inte får någon ros. Naturligtvis bidrar rosorna till utanförskap, men inte alls mycket. Det börjar inte vid rosorna, det börjar någon annan stanns, när elever och lärare för föruppfattade meningar om unga. Människor dömer för tidigt. Så fort man ser en ny person får man redan en åsikt om den personen. Jag försöker att undvika att ha en åsikt om någon innan jag har pratat med den, just för att undvika att jag dömer innan jag har rätten att göra det. Den blyga personen kanske är den roligaste när man har lärt känna den.